Igår (söndag) var en sån där mysig december-bak-dag.

Min moster och kusin kom hem till oss och först kollade jag och kusin på harry potter- fången från azkaban. Sen så satt vi igång och baka! Min moster blev alldeles glad över sin lussebulls- deg, hahaha. Det var kul.

Vi bakade rätt så länge och mycket. Ca 100 lussebullar och en massa konstiga pepparkakor. Mina och kusins pepparkakor blev as coola, hahahaha. Men det var en mysig dag.

Idag fick jag tillbaks mitt matteprov, som var valfritt men jag ville kolla min nu om jag kunde skriva ett matteprov utan att totalt glömma bort allting. Men nej, så klart inte. Jag fick 3/31! Åh, varför kan inte jag skriva matteprov? Men som tur är så är min mattelärare rätt soft. Så jag förklarade läget för henne och hon förstod. Och som tur är försämras inte mitt betyg så jag får ha kvar mitt sketna G.

.. mhm, kaffe är gott och emma är bäst och hon förtjänar det bästa.

<3

utvecklingssamtal idag.

det gick riktigt bra.

Gott och blandat

I varje fönster man ser finns det en julstjärna, rätt mysigt. Jag har julfint i mitt fönster också, fast min mamma är så cool att hon sätter upp en ''tråd'' med lysande stjärnor i mitt fönster, allternativt as hell.

Jag måste städa mitt rum , har funderingar på att möblera om lite, kanske sticka till Ikea och köpa lite nya saker för mitt rum är faktikst rätt så tråkigt och kallt. Emma får följa med mig tycker jag.

Min mattediagnos måste jag också lämna in, den skulle dock varit inlämnad förra veckan. Men jag orkar verkligen inte plugga längre, alla våra so arbeten tar all tid. Jag har precis lämnat in mitt arbete om kristna kyrkor och då säger vår lärare att han vill att vi gör ett till arbete innan terminens slut, en argumenterande artikel där jag då ska skriva om åldersgränsen på alkohol. Även om det bara ska vara på en två sidor så orkar jag inte, jag är så in i helvetes skoltrött. Och det blir ju inte bättre av att jag är trött på mig själv också, jag måste få en förändring. Utseende mässigt. Jag är väl det alla kallar emo, fast inte riktigt. Jag lutar mer åt scene hållet inte för att jag är scene, no way. Men någonstans där emellan och jag trivs i det but still, skulle sitta fint med en ny hårfärg och nya kläder. Rött hår hade jag tänkt mig men så klart så ska min pojkvän kritisera det, av alla personer. Borde inte han vara en av de stöttande? oh no.

Jag är trött på hur vi ska delas in i olika grupperingar och passar man inte in så dra. Är du för tjock eller för smal, för mycket smink, för lite smink, för svart klädd, för tyst, för högljudd, för bra i skolan osv osv. Då, mina vänner, då kan du lika bra sticka för då kommer du aldrig passa in. Inte konstigt att alla ungdomar utvecklar ätstörningar och depression. + alla vuxna som tror att dom vet bäst, face it, världen har förändrats sen ni var i tonåren.

Vi vill ha reda på saker, som t.ex sex? Varför inte börja prata om sex tidigare än 8an och skolsköterskan borde faktiska dela ut kondomer till dom som är under 15. En åldersgräns hindrar inte oss från att ha sex, även om vi är totalt omedvetna om vad det egentligen handlar om.

Julstök och pepparkakor.

Jag kan höra mamma på nedervåningen där hon går igenom varenda låda av julsaker vi äger. Allt julpynt gör mig lite orolig, man får så mycket tid att tänka på när julen sätter fart.

Robert Pattinson- I'll be your lover too, lugnar ner mig.

Men för att återgå till julen så älskar jag den, den dagen på året då hela släkten samlas och det blir så där stökigt och mysigt. Även om det saknas en person, farfar. När jag tänker på det stiger tårarna i ögonen och mina händer blir alldeles svettiga. Jag saknar honom och speciellt nu till jul, även om han finns här så känns det så oerhört tomt. För herregud, vad jag saknar att se honom spela på sin gitarr och på morgnarna se honom sitta i köket med sin tidning uppslagen. Jag kan inte hålla undan tårarna, dom bara rinner. Gud, jag skulle jag vad som helst för honom så att han slapp det liv han nu lever, i en rullstol, helt bortkopplad från verkligheten. Jag har gjort en tavla till min farmor och farfar, men jag skrev bara ''God Jul, Farmor..''. Inte farfar. Är det inte sorgligt att jag tänker att han kommer dö när som helst?

Första advent idag då och det ligger två paket där nere i det blåa köket. Det blev ingen ''vanlig'' första advent iår. Jag och mamma kollade på harry potter 2 och syster min var hos pojken sin.

Jag har tänkt mycket på min pojk, som bor i Götet. Vi har väl inte haft en så rolig vecka precis. Bråk och tårar är aldrig kul. Och jag kan ibland känna att han inte uppskattar mig och att han lägger all skulden på mig. Så fort han får det lite svårt så får jag stå ut med det och bli totalt ignorerad. Det är något jag försöker att inte ta, men hur lätt är det? Även om jag har de bästa att luta mig mot, så slutar det alltid upp med att det är jag som blir sårad i slutändan och så sitter jag och gråter för mig själv. Och så vill inte jag ha det, 2008 har inte varit det enklaste året för mig och detta är inte något jag vill ha som tynger ner mina axlar ännu mer. Jag gick ner i vikt för hans skull, inte för att han nämnde något om min kropp. Men jag kände mig inte bekväm med hur jag såg ut tillsammans med honom. Ska det vara så? Jag menar jag ska väl inte behöva förändra mig själv för någon annan.

Tog en snabb ''första advent''s bild. Ingen mästerverk.